RNA-biomarkörer i blod kan möjliggöra tidigare upptäckt av Alzheimers

Laktatdehydrogenas, allmänt känt som LDH, är ett enzym som finns i nästan alla kroppsvävnader. Det spelar en avgörande roll i energiproduktionen genom att hjälpa till att omvandla socker till energi som cellerna kan använda. När celler skadas eller förstörs frigörs LDH i blodomloppet, vilket gör det till en användbar markör för att upptäcka vävnadsskador. Ett blodprov som mäter LDH-nivåer kan hjälpa vårdgivare att identifiera och övervaka olika medicinska tillstånd, inklusive leversjukdom, hjärtinfarkt, vissa cancerformer och blodsjukdomar.

LDH-testet utförs med ett enkelt blodprov som tas från en ven, vanligtvis i armen. Ingen speciell förberedelse krävs vanligtvis, även om din vårdgivare i vissa fall kan be dig att fasta under en viss period före testet. Blodprovet skickas sedan till ett laboratorium där tekniker mäter mängden LDH som finns. Normala LDH-nivåer kan variera något beroende på laboratoriet och den specifika metod som används, men ligger i allmänhet mellan cirka 140 till 280 enheter per liter för vuxna. Nivåer utanför detta intervall kan indikera vävnadsskada eller sjukdom.

Förhöjda LDH-nivåer kan bero på många olika tillstånd eftersom enzymet finns i så många vävnader i hela kroppen. Höga nivåer kan indikera leversjukdom som hepatit eller cirros, hjärtsjukdomar inklusive hjärtinfarkt eller hjärtsvikt, muskelsjukdomar, vissa typer av anemi, lungsjukdomar, pankreatit eller olika cancerformer inklusive lymfom och leukemi. Ansträngande träning, vissa läkemedel och till och med hemolys av blodprovet under insamlingen kan också orsaka tillfälligt förhöjda resultat. Eftersom LDH inte är specifikt för ett visst organ eller tillstånd använder läkare vanligtvis det tillsammans med andra tester för att ställa en korrekt diagnos.

Det finns fem olika former av LDH, kallade isoenzymer, som finns i olika vävnader. LDH-1 finns främst i hjärtat och röda blodkroppar, LDH-2 i vita blodkroppar, LDH-3 i lungorna, LDH-4 i njurarna och bukspottkörteln, och LDH-5 i levern och skelettmusklerna. I vissa fall kan vårdgivare beställa ett LDH-isoenzymtest för att avgöra vilken specifik form som är förhöjd, vilket hjälper till att mer exakt lokalisera källan till vävnadsskadan. Denna ytterligare testning kan ge värdefull information för diagnos och behandlingsplanering.

LDH-testet används ofta inte bara för initial diagnos utan också för att övervaka sjukdomsprogression och respons på behandling, särskilt hos cancerpatienter. Regelbundna LDH-mätningar kan hjälpa läkare att bedöma om en behandling fungerar eller om sjukdomen fortskrider. Även om en förhöjd LDH-nivå ensam inte ger en specifik diagnos, fungerar den som en viktig informationsdel som, i kombination med andra kliniska fynd och testresultat, hjälper vårdgivare att fatta välgrundade beslut om patientvård.